Min Berättelse

Efter en mycket trasslig barndom - med en ensamstående mamma som 
försökte få ihop livet med olika jobb på olika platser och med olika 
försök att hitta en livskamrat, jag fick en lillasyster i ett förhållande som inte visade sig vara hållbart, där det fanns alkohol och våld och till slut flyttade vi till Lidköping och vi levde långt under 
existensminimum. Efter att min mor varit hembiträde hos välbeställda i Lidköping fick hon till slut jobb på Rörstrand och blev arbetskamrat med ett par unga tjejer från Norrland. En dag då de var på besök i vår familj - för att hjälpa till att stämma min gitarr - visade det sig att dessa tjejer var väldigt musikaliska och var aktiva i Pingstkyrkan. När de åkte på semester till Norrland - till Sorsele- det ordnades att jag via socialtjänsten fick följa med som "sommarbarn". Till en helt ny miljö. Jag var 14 år och hade som sed att gå till Folkets Park onsdagar och lördagar för att dansa och i skolan hade vi ett pop-band, men uppe i Övre Saxnäs som byn hette, fanns ingen chans att komma till några danser utan det blev att musicera med frikyrkofolket, vilket var mycket roligt. I grannbyn restes ett mötestält och sångarevangelisterna Kjell och Rolf Samuelsson sjöng på ett modernt sätt. Jag gillade att följa med dit - förutom att det började en inre kamp - för och emot... Jag stålsatte mig och bestämde att allt detta med frälsningen kan jag stå emot fram till att jag blir kanske 75 år eller så... Men vad jag då inte förstod var att, den gode Helige Ande verkade på mitt hjärta och gav mig ingen ro, förrän jag en kväll i ensamhet bestämde mig: Jag bad till Jesus och sade att, jag vill följa honom och vara hans och så begärde jag bara att få leva ett glatt och spännande liv tillsammans med honom! När jag kom på tältmöte nästa gång - bestämde jag mig dock för att visa upp en tuff attityd - jag skall inte bli som alla dom där troende... Men så fort det blev bön var det som en osynlig hand tog tag i min nacke och jag böjde mig framåt och ur mitt inre flödade en tacksamhet och jag förstod att något hade hänt - jag var född på nytt - jag var frälst!  Denna frälsningsglädje har jag sedan dess haft nåden att få leva i. Oavsett prövningar och kamp finns en inre frid och förvissning att jag tillhör Jesus.  På den tiden var det som en oskriven lag att "ta avstånd" från syndare och bespottare och helhjärtat gå i kyrkan och förmodligen var det något bra på den tiden för att bygga upp sin kristna tro och hålla ihop inom kyrkan. Min släkt, alla skolkamrater och min mamma blev mina motståndare och en dag tog min mamma mig till barnpsykologen för att kolla upp hur det stod till: ” Han går inte på bio och dans eller annat längre...” Barnpsykologen gav min mor ett lugnande besked: "Han går till kyrkan av egen fri vilja, han har gott om kamrater, klarar sig bra i skolan o.s.v. - så var inte orolig!" Efter ett år när jag var 15 år lät jag döpa mig. Jag blev också döpt i Den Helige Ande och har fram till idag fått leva ett mycket rikt och spännande liv, för redan i omvändelsen upplevde jag en kallelse att jobba för Gud och har fått vara med om 50 spännande års arbete i Östeuropa. En del av detta har varit att etablera Agape Second Hand i Lidköping.
En speciell upplevelse var att efter omvändelsen och bekännelsen om att jag blivit frälst - började sånger och olika minnesverser ur mitt minne-från söndagsskolan och olika minnesverser att tona fram- sådant som jag fått med mig ifrån Missionskyrkan i Töreboda dit jag och min lillasyster gick under en tid som små- ett vittnesbörd om hur Guds verk fungerar: ” Någon sår, en annan vattnar och andra skördar…” . Tänk att vi ALLA har något att ge för ett speciellt tillfälle, även om vi inte själva får se frukten - Gud har kontroll i allt!
Mvh
Rolf Wernersson

--------------------------------------------------------------

Rolf Wernersson finns inte bland oss längre. Han avled  hösten 2019. Eller som man säger inom Frälsningsarmén: " Han blev befordrad till Härligheten" ! 
Detta vittnesbörd har tidigare varit publicerad på "Nyhetssidan", men vi vill gärna göra det igen.